Obalanserna i världsekonomin är stora. Paradigmskiften brukar innebära stora samhällsutmaningar när man går från ett samhällssystem till ett annat. Maktbalanser ändras. Nya människor och grupper, "uppkomlingar" brukar vara duktiga på att ta för sig av makten i samband med skiften. Oftast lyckas de relativt enkelt på grund av att den som sitter på mest makt inte klarar av att ställa om då det kortsiktigt anses kosta för mycket. Så i vår resa in i det nya informations och tjänstesamhället rasar kampen om mest inflytande i framtiden. Och det är inte bara grekerna som lever långt över sin värdeskaparförmåga. I snart sju år har bl a USA (Federal reserve) och EU (ECB) pumpat ut billiga pengar på marknaden som aldrig förr. Massor av enskilda människor, kommuner, regioner och stater är tokbelånade. Och ingen vill att luftslottet ska falla då konsekvenserna av det kortsiktigt blir omfattande. När krisernas kris var på gång senast var 2008 när Lehmann Brothers gick i konkurs. Massivt sedelpressande gjorde att världen inte kraschade den gången. Men det var konkursen i Lehman Brotehers som startade det som var otänkbart. Eftersom de allra flesta är livrädda för konsekvenserna av en ordentlig korrigering av världsekonomierna vill ingen mäktig aktör bli katalysatorn. Vad tror du blir katalysatorn för den korrigering av obalanserna som självklart kommer? Pengar och guld kanske inte längre har något reellt värde....? Idag finns det ju en mängd elektroniska finansiella åtaganden som saknar materiell täckning. Eller har t ex Bitcoins en guldreserv eller liknande som garanterar de "pengar" som systemet snurrar? Blir katalysatorn busväder i NY?
http://www.nytimes.com/2015/01/27/nyregion/new-york-city-commuters-hurry-home-to-beat-the-storm.html?hp&action=click&pgtype=Homepage&module=b-lede-package-region®ion=top-news&WT.nav=top-news&_r=0
När blir roligt oroligt och olämpligt?
Såg en kort del av en intervju där en dansk journalist intervjuade den överlevande chefsredaktören och tecknaren för tidningen som nyligen utsattes för ett terrordåd i Paris. Han tyckte att man måste få skriva och tycka vad man vill utan att frukta för sitt liv, annars är man inte fri. Jag tycker absolut att man ska få tycka vad man vill och få stå för det man tycker så länge som man själv har tolkningsföreträde om vad man tycker i ett djupare samtal. Jag anser självklart att det är helt oacceptabelt att någon blir mördad på grund av att man skriver eller ritar något. Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över hur olika måttstockar som tycks ska användas för att bedöma hur hemska olika påhopp är. Jag gillar inte fördomsfulla och generella påhopp på någon/några. Själv har jag en kristen bakgrund. Jag tycker inte illa om judar, buddister eller muslimer för det. Men är det mer rätt att få driva med muslimer och muslimers tro än att t ex driva med judar och judars tro? Det tycks vara så.....
http://www.dn.se/nyheter/sverige/judehatet-som-drar-storpublik/
http://www.aftonbladet.se/kultur/article20154130.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar