Vasaloppet är sannolikt världens mest kända skidlopp. Loppet lockar deltagare från alla jordens hörn. Över mållinjen finns en portal med loppets motto "I fäders spår för framtida segrar". Jag tycker det är ett fantastiskt motto. Och klokt. Människans utveckling är en evolution. Alla framsteg vi gör bygger på grunder som lagts av andra. Att ha den insikten kanske gör att vissa av oss människor är mer ödmjuka än andra. För att stimulera prylkonsumtionen firar vi varje år, med jämna mellanrum, fars dag, mors dag m.m. Inget fel med det men varför har vi inte en dag då vi firar de människor som gjort särskilt stora insatser för att just vår ras utvecklas som den gör. Eller gör vi det på alla Helgons dag?
Varför denna tanke? Jag läste en gratulationsartikel där en kvinna sa "jag är evigt tacksam mot alla gamla feminister som röjt vägen för kvinnors möjligheter till högre studier". Vi har många att vara tacksamma mot. Hur ofta är vi det? Demokratin kom inte av sig själv! Jämställdheten utvecklades inte av sig själv! Vårt bekväma liv kom inte av sig själv. Det är farligt att ta självklarheter för självklara! Och det finns hjältar även idag som kämpar för att kommande generationer ska få det bättre. Och genom vår historia finns även gott om mödrars spår som väglett oss mot framtida segrar.
http://www.dn.se/arkiv/nyheter/vardagshjaltar-med-egen-karaktar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar