Svart eller vitt?

Civilflyg på Ärna, nej tack!
Idag kan man läsa en artikel om möjligheten att etablera en civil flygplats på Ärna. Inget är svart eller vitt. Samtidigt fattas ständigt beslut som kan vara mer eller mindre kloka beroende av vilka perspektiv de som har beslutsmakten har. De som är för civilflyg på Ärna använder två huvudargument. Det första bygger på behovet av flygplatskapacitet i Mälardalen och det andra att de företagare som vill göra något ska inte hindras. Att Försvaret vill dela fasta kostnader med andra lägger jag inte in i ekvationen. Det första argumentet om kapacitetsbehov kan bemötas på många sätt men främst;
1) varför ska Bromma läggas ner för att ersätta en dumt central flygplats med en ny centralt belägen flygplats?
2) varför ska stopp mot inflygning över Upplands-Väsby rättfärdiga väldigt mycket fler inflygningar över Uppsala?
3) varför fokuserar inte staten på Västerås istället? Där finns en önskad flygplats som ekonomiskt blöder med många miljoner i kommunala stöd. (Men ingen militär som kan minska sina fasta kostnader).
Det andra, om etableringsrätt, kan främst bemötas med;
1) företagande är avgörande för välståndsbygget MEN det är inte en självklar rättighet om verksamheten är i strid med andra mycket viktiga intressen. Intressen som t ex miljö och klimatmål, trafikflöden på marken, bullerproblematik etc.
2) om en etablering är helt beroende av offentliga investeringar och löpande mångmiljonbidrag, vilka alternativa projekt kan subventioneras på ett liknande sätt och eventuellt ge minst lika många nya arbetstillfällen?

Israel och Palestina hand i hand
Bra gjort av Socialdemokraterna att erkänna palestiniernas rätt till ett eget land. Jag delar helt deras analys att för att ge freden en seriös chans i hela Mellanöstern måste även palestinierna få ett "hem" i enlighet med internationell rätt och i linje med tidigare FN beslut. Ockupationsmakten har misslyckats att värna de ockuperade människornas rätt. Inte minst de ständiga bostadsanekteringarna på ockuperad mark visar att många mäktiga i Israel inte vill se en tvåstatslösning. Israeler och palestinier hand i hand för att lösa t ex vattenförsörjningsutmaningar är en klok väg framåt. Men kan de två folken lägga gamla oförätter bakom sig och fokusera på barnens bästa? En sanningskomission kanske kan rensa upp i historiens ärr för att öppna för en samexistens med fokus på gemensamt välfärdsskapande? Inget är svart eller vitt. Men nyckeln till en fredligare väg framåt för hela Mellanöstern ligger i Israel/Palestina. Det är hög tid att använda den nyckeln! Jag är säker på att Jan Eliasson förmedlat en hel del sanningar till Socialdemokraternas toppgäng som underbyggt Sveriges positiva besked att inte bara stötta Israel utan även en Palestinsk stat.