Offer eller medskapare
Dom av oss som lever kommer onekligen att uppleva det som idag beskrivs som framtiden. Framtiden är oviss. Så gott vi kan försöker vi gissa vad som kommer att hända. Vissa gissar bättre än andra. Det vi historiskt vet är att det är i princip omöjligt att komma riktigt nära om vi gissar om t ex Sverige om bara 30 år. Kanske är jag död då. Kanske lever jag och är både farfar och morfar till några nya människor som ska försöka göra sina unika livsresor i en helt ny tid. Kanske mår jag bättre än någonsin om jag är frisk, inte har fått mina hårt inarbetade tillgångar konfiskerade, kan njuta av massvis av den skönlitteratur jag idag försakar och framförallt att umgås med mina vänner, min familj och dem som då orkar engagera sig för en bättre framtid. En bättre framtid kommer inte av sig själv. En bättre framtid måste skapas. Det som är bättre för dig är inte nödvändigtvis bättre för mig. Oavsett hur min framtid utvecklas tänker jag aldrig sätta på mig offerkoftan. Alla människor kan vara med och kämpa för en bättre framtid. Det är ett positivare sätt än att bara gnälla och skylla på andra att det inte blir som man själv vill. Även om den politiska vardagen är mycket svårare än t ex ett företagarliv har det politiska arbetet mer påverkan på hur våra människor får det om t ex 30 år. Därför är det viktigt att fler erfarna människor engagerar sig politiskt. Vår gemensamma verklighet blir inte bättre än vad vi gör den till!
Politikerförakt och förakt mot överklassen
Har de senaste veckorna läst flera intressanta artiklar som tydligt ger uttryck för att vi befinner oss i ett paradigmskifte i den så kallade västvärlden. Stora delar av befolkningen i t ex Storbritannien och Grekland känner ett enormt politikerförakt och även en avsky mot den finansiella överklass som roffat åt sig massor under de senaste 30 åren och inte minst efter att främst medelklassens skattebetalare fått bita i gräset efter Lehman Brothers konkurs 2008.
Kapitalet svävar fritt och på många sätt okontrollerat i världen. I den nya IT världen kan inte länder längre beskatta företag som uppenbarligen tjänar massor på sina tjänster mot t ex svenska kunder. Skottarna valde inte att bryta loss från Storbritannien. Samtidigt har deras tydliga markering tvingat Cameron att garantera mer självständighet, och det är talande. I den demokratiska världen ogillar allt fler att skillnaderna ökar mellan de som har och dem som har mycket mindre. Hur kommer en trög politisk process att hantera det i en värld där vi i Sverige begränsas mycket av EU regler och där kapitalet lätt väljer att flytta från t ex Sverige till Vietnamn om de anser att det är en bättre och säkrare ekonomisk placering?
Huvudfrågan är enkel! Hur vill du att din framtid ska se ut (samhällsmässigt)? Hur når vi dit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar