Mayday, Mayday

Tiden går fort
Det är inte länge sedan, bara 20 år sedan, som Estonia sjönk och väldigt många människor förlorade sina liv. Mayday, mayday Estonia, Estonia! Hemska ord som spelades upp gång efter gång och en nation i sorg. Inte minst en kommun i sorg då väldigt många av dem som dog kom från Uppsala. Turerna därefter var många. Självklart fruktansvärda känslor bland alla som drabbats. Känslor som ledande Socialdemokrater inte klarade av att hantera så bra då logik inte var det människor ville höra utan man ville initialt bara höra varma budskap om att de förolyckade skulle bärgas, att skeppet skulle bärgas m.m. De ledande politikerna gjorde så gott de kunde i en extra ordinär situation minerad med känslor. Idag ska jag delta i en minnesstund på Uppsala gamla kyrkogård för alla våra invånare som miste livet i Östersjön för 20 år sedan.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/grafik-sa-gick-det-till-nar-estonia-sjonk/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/5-punkter-det-har-forandrats-efter-estonia-katastrofen/
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/det-otankbara-ar-inte-omojligt/

När stora saker inträffar som starkt berör våra känslor brukar många av oss komma ihåg vad vi gjorde just då vi hörde nyheten eller just den dagen. Så är det för mig med skottet som mördade Olof Palme (också den 28:e) och flygplanen som flög in i Twin Towers i New-York. Så även med Tsunamin i Asien som även den slog hårt mot många Uppsalabor. Men så är det inte för mig med Estoniakatastrofen. När Estoniakatastrofen inträffade kämpade jag själv med en stor familjeutmaning. Min dåvarande hustru var svårt sjuk och verkligheten hade under en längre tid svävat mellan hopp och förtvivlan. Sonen, ett och ett halvt år gammal, gav mycket glädje och energi i en mycket ansträngd tid. En tid då även den starkaste var nära att ge upp och för första gången tala om önskemål kopplade till oss efterlevande. Klart jag minns katastrofen men jag minns inte exakt vad jag gjorde den 28/9 1994 när de hemska nyheterna nådde mig. Som tur är klarar de flesta av oss människor av att gå vidare efter stora personliga negativa upplevelser. Den förmågan är garanterat genetisk och grundar sig i de allra flesta människors vilja att leva. Och att sträva mot ett behagligt liv den korta stund vi lever.
http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=806