Barnens bästa?
De allra flesta av oss upplever under livets resa stunder av livskrascher. Oavsett om andra inte tycker att de egna problemen är stora eller ej är vi alla i centrum av våra egna liv. Det vi själva upplever som problem är problem och människor i vår omgivning är kloka om de förstår att det är så.
En människa som drabbas av en plågsam separation blir ofta väldigt ledsen och/eller arg. En livskris är ett faktum. Ibland leder en separation i ett förhållande till plågsamma vårdnadskonflikter där de stora förlorarna är barnen som hamnar mitt emellan vallgravskriget som många sätter sig i. Oansvarigt och absolut inte barnens bästa i centrum. Ibland leder dessa separationsstrider till att barnen mår så dåligt att de av några anses behöva tvångsomhändertagande. Ibland är det absolut nödvändigt men inte alltid. Det är väldigt viktigt att den process som leder fram till att barn tas ifrån ett eller båda sina föräldrar måste vara rättssäker. Komplexiteten är omfattande eftersom alla friska människor är rädda för att barn far illa samtidigt som man förhoppningsvis är rädd för att döma en eller två föräldrar för hårt. En tuff, mycket tuff, uppgift för vilken människa som helst att stå inför. Och jag tycker att samma princip måste gälla i denna myndighetsutövning som inom domstolsväsendet att om det som misstänks inte är ställt utom allt rimligt tvivel ska man hellre fria än fälla.
Om det nu gått så långt att ett barn tvångsomhändertas, vad händer sen? Risken är stor att den som hamnar i detta läge får mycket svårt att ta sig därifrån. Både på grund av enskilda handläggares rädsla för att fatta felaktiga beslut som kan få katastrofala följder om det var så illa som vissa påstod men också då fosterföräldrar och behandlingshem kan sätta egna intressen före de omhändertagna barnens intressen. Förutom tragedierna kopplade till liknande livsöden handlar vårdnadstvisterna och omhändertagandena om STORA samhällskostnader. En tvångsplacerad ungdom kostar tusenlappar per dag! Personligen tror jag dessa höga kostnader utsätter dessa barn för onödigt hårda bedömningar då, som sagt, olika egenintressen kan gå före barnens intressen. Jag som medborgarrepresentant kommer alltid att ställa mig på barnen och föräldrarnas sida om jag tror att idioti och egenintressen tagit över barnintresset.
Det är allvarligt, mycket allvarligt, när två viktiga nämndledamöter hoppar av både nämnd och parti med argumenten att de missförhållanden som lyfts fram inte anses tas på allvar. Jag säger inte att de avhoppade folkpartisterna har rätt men det är ett oroande ställningstagande. Jag hoppas verkligen dessa två avgående nämndledamöter har torrt under fötterna så att eventuella missförhållanden kan åtgärdas. Det är enskilda barns livsförhållanden och stora skattepengar som står på spel. Tror du att det pågår en massa orättfärdig myndighetsutövning? Hur stora tror du egennytteproblemen är kopplade till omsorgsvården i Sverige?
http://www.unt.se/asikt/debatt/darfor-avgar-vi-3246335.aspx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar