Välståndet byggs av arbetande invånare
Den demografiska utmaningen med en allt äldre befolkning kräver kraftiga reformer. Annars är det omöjligt att upprätthålla dagens höga generella välstånd. Det förstår alla aktiva politiker men att gå från förståelse till konkret reformhandling är uppenbart väldigt svårt. Statsminister Reinfeldt försökte bl à få igång en debatt om nödvändigheten av en höjd pensionsålder men var tog den viktiga debatten vägen?
Hur utvecklas Migrationsverkets arbete så att det finns olika avdelningar för olika ärenden? I möte efter möte med högteknologiska företag, som kan bli ännu värdefullare för försvaret av svenskt välstånd, berättar dom om orimliga handläggningstider för att få till arbetstillstånd åt icke EU medborgare. Det är självklart mycket tillväxthämmande och Migrationsverket borde minst ha en separat avdelning som enbart jobbar med specialistkompetensansökningar. Under min tid i ÅACs styrelse drev jag den frågan och det blev under en kortare tid bättre men förbättringen var uppenbarligen inte beständig.
Varför går det så sakta att införa värdefulla lärlingssystem där utbildning och arbetsgivare jobbar nära varandra för att snabbare och bättre få fram kompetent och efterfrågad arbetskraft? I bl à Tyskland fungerar detta mycket bra, varför ska det vara så svårt att fortare etablera något liknande runt om i vårt land? Är skolsystemet för introvert? Är skolsystemet för fragmenterat? Klarar inte företagen av de krav som ställs? Personligen är jag helt övertygad om att detta måste införas då det garanterat kommer att öka praktiskt orienterade människors chans att komma in på arbetsmarknaden och stärka våra företags konkurrensförmåga. Varför tror du att det går så sakta?
Stress och otrygghet
Antal arbetande timmar är det viktigaste måttet på hur flitiga vi är i Sverige. Ju mer vi alla arbetar så ökar vår förmåga att säkerställa barnomsorg, skolverksamhet, omsorgsverksamhet, vårdverksamhet, kollektivtrafik, infrastruktur, kultur m.m. Att Sveriges befolkning åter blir allt sjukare är mycket oroande och den trenden måste brytas. Annars minskar antalet arbetade timmar i Sverige och det är en helt ohållbar utveckling om man vill försvara det generella välståndet. Varför blir svenskarna återigen allt sjukare? Framförallt psykiska diagnoser ökar. Är vi inte redo för informationssamhällets stress? Är det ett problem att allt fler är anställda av bemanningsföretag? Viktiga frågor att försöka finna svar på så att trenden kan brytas.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/oroande-okning-av-sjukfranvaron_8715678.svd
"Antal arbetande timmar är det viktigaste måttet på hur flitiga vi är i Sverige. Ju mer vi alla arbetar så ökar vår förmåga att säkerställa barnomsorg, skolverksamhet, omsorgsverksamhet, vårdverksamhet, kollektivtrafik, infrastruktur, kultur m.m."
SvaraRaderaStämmer inte alls trots fler arbetade timmar sedan 2006 ökar arbetslösheten sjuka döljs där det kallas rehabilitering när de förpassas till arbetsförmedling eller till försörjningsstöd.
Bostadsbrist har också skett och vård och skola får det allt svårare.
Arbetade timmar skulle kunna vara lösningen om sedan frukterna av det fördelades mera jämlikt.
Det är nämligen jämlika samhällen som funkar bäst.
Den politik som nu förs är en kaoskapitalistisk politik där de som hade det bra får det bättre på bekostnad av de som har det sämre.
En rå hänsynslös politik som kommer sänka Sverige som välfärdsnation.
När Reinfeldt talar om Välfärdens kärna så är det när man ätit fruktköttet och spottar ut den lilla kärna som finns i mitten.-
D.v.s i Högerns politik ska välfärden endast vara för de som jobbar har höga löner eller storas förmögenheter övriga ska i högerns värld gärna sättas i fängelse så dessa den vägen via privatisering av allt även fängelser
kan utnyttjas gratis som arbetskraft.
Gud bevare oss för den extrema högerpolitik som nu förs.
Ju snabbare den försvinner ju bättre.
Det är viktigt att vi jobbar flitigt. Det är viktigt att många jobbar. Det är viktigt att nya framgångsrika företag växer upp i Sverige och som anställer här. Det är viktigt att vi försvarar en ok lägsta levnadsnivå MEN det måste vara en större skillnad mellan vad en som arbetar får i plånboken mot vad en som lever på bidrag får. Då kan man inte jämföra med direktörslöner. Det måste också bli bättre ersättningar till våra fattigpensionärer!
SvaraRadera