Orgie av populism
Igår hade vi Kommunfullmäktige i Uppsala. Det märks att vi närmar oss val. Framförallt märks det på ett allt självsäkrare SD. Självklart är SDs ledande person i Uppsala uppe i varje debatt och många gånger. Tyvärr låter sig många ledamöter provoceras och bemöter deras enkla populistiska argument med avancerade och intellektuella inlägg. Knappast meningsfullt förutom att dessa ledamöter själva mår bättre. Tyvärr har SD ett oroväckande starkt stöd bland folket. Många är missnöjda och som vanligt finns det gott om människor som köper enkla lösningar på svåra problem. Oftast finns inga enkla lösningar. Om de t ex finns i form av att t ex utrota ett upplevt problem så har även det visat sig vara en misslyckad väg framåt.
Jag blir trött av att höra SD ösa ur sig den ena enkla lösningen efter den andra. Lösningarna är alltid populistiska. Det tycks helt klart att SDs målgrupp är svaga grupper människor på landsbygden, bland våra äldre och främlingsfientliga. Dubbdäcksförbud ska hävas (krävs i så fall andra åtgärder), bilister ska få företräde före gående och cyklister, Wilks ska erbjudas särskilda utställningar och framförallt ska invandringen stoppas helt och i princip alla invandrare som redan är här, i vart fall mörkhyade, ska sättas i fängelse och sedan skickas "hem". Tyvärr finns människor som går på skit som detta. Tyvärr bidrar de etablerade partierna till att stärka missförtroendet genom att inte tydligare erkänna utmaningarna kopplade till flyktinginvandringen och integrationsproblem. Hedersvåld, förbud mot skolavslutningar i kyrkor, omskärelse på barn, bristande krav på språkinlärning, mycket hög relativ arbetslöshet, bilbränder, upplopp och en allt mer utbredd organiserad brottslighet göder missnöjesröstare. Lär av vår historia! Se problem och lös dem i god demokratisk anda. Ducka inte för verkligheten. Problemen försvinner inte av sig själva, de blir bara större och större om vi inte lyckas betydligt bättre med det nödvändiga integrationsarbetet.
Kortsiktigt kan krafter som Den gyllene gryningen i Grekland eller SD i Sverige vinna oroväckande stort folkligt stöd. I Norge ingår nu främlingsfientliga krafter i regeringen. Av vår historia lär vi att glädjen, för deras anhängare, blir mycket kortvarig. Intoleranta och diktatoriska krafter håller inte och väldigt fort levererar de endast förtryck, död och sönderfall. Tyvärr är vi människor ofta kortsiktiga. Oroväckande många människor kan inte se att det som i förlängningen erbjuds av partier som SD är förtryck, död, sönderfall och elände. Erkänn problemen! Jobba mycket bättre med att lösa problemen genom en öppen debatt med högt i tak! Bara så kan destruktiva partiers framgångar brytas.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/hogerpartier-bildar-norsk-regering/
http://www.dn.se/nyheter/politik/sd-tror-sig-kunna-spara-118-miljarder-pa-invandring/
http://www.expressen.se/nyheter/annu-en-partitopp-i-gyllene-gryning-gripen/
Jag såg direktsändningen från kommunfullmäktige i måndags och jag måste säga att sändningen var bra. I fyra timmar satt jag och min kanin och följer debatten där. Och jag måste hålla med dig om att SD-representanten var väldigt aktiv och precis som du beskriver så tycker jag att en del andra debattörer hamnade i felriktad argumentation. Det var synd.
SvaraRaderaSedan tycker jag att frågan kring Vilks, även om det kanske inte är en fråga för Uppsala kommunfullmäktige är intressant därför att jag tycker man ska kunna få göra konst om allt, även om jag inte gillar alla varianter. Men man ska inte bli mordhotad och attackerad för sin konst. Vi har haft konstinstallationer med en svart kvinnofigur som en tårta och så en psykinstallation på Västerbron. Inte kanske så kvalitativt men definitivt provokativt så som konsten kan vara. Det är viktigt med konstnärlig frihet.
Angående SD i övrigt så kan jag rekommendera Po Tidholms bok Norrland - Essäer & Reportage. Där på sidorna 99-102 förklaras nog varför SD växer. Hur man tolkar svaret beror nog på med vilka ögon man läser.
I konstens namn görs mycket och vad som kan betraktas som bra eller dålig konst tycker jag helt är ett enskilt privilegium. Historiskt råder ingen tvekan om att det är intoleranta och diktatoriska krafter som gång efter gång begränsat människors möjligheter att genom konsten framföra sina tankar. Inte minst att beskriva sin syn på samtiden.
Radera