Gammelmedia i kris
Stora delar av mediabranschen brottas med stora problem att få till affärsmodeller som fungerar i vår tid. Google, facebook, I-tunes, spottify, gratistidningar mm i kombination med mobil tillgänglighet har fundamentalt ändrat mediamarknadens förutsättningar. Den största skillnaden är att vi informationskonsumenter har mycket mer makt själva och vi vill när vi önskar få vår röst hörd.
Idag finns återigen ett roligt exempel på hur fel det kan bli i gammelmedia. Bl a jag intervjuas i UNT om varför vi inte köper en motion från S om utökat kommunalt ansvar för avfallshantering av tidningar och kartonger. Till att börja med försökte jag förklara för journalisten hur verkligheten fungerar. I vår verklighet lägger inte de som bestämmer motioner utan vi styr tjänstemännen genom övergripande beslut och aktiva ordförandeskap. Vad gäller just denna avfallshanteringsfråga så vill vi förbättra servicen till våra berörda invånare. Samtidigt vill vi inte att de som idag producerar och levererar tidningar och kartonger ska slippa dagens ansvar för den avfallshanteringen. Varför ska vi belasta våra invånare med högre kostnader som idag ska betalas av producenter? Innan sommaruppehållet kommer regeringen att sätta ner foten om hur ramverken runt avfallshanteringen ska förändras. När det är gjort kommer vi att agera. Vi vill göra det smartare och mer bekvämt - lättare att göra rätt för oss invånare. Precis som DN försöker UNT hänvisa dem som vill läsa artikeln att köpa gammeltidningen..... Vi får se hur försäljningen utvecklas.
Helheten och laget avgör
Många rapporter tyder på att vi svenskar blir allt mer egoistiska eller annorlunda uttryckt självupptagna. Att vi blir mer benägna att vilja utveckla oss själva och att ta för oss är positivt MEN det måste kombineras med förmågan och viljan att samarbeta mot gemensamma mål. Hörde Pia Sundhagen, landslagskapten för damfotbollen, igår vara mycket tydlig med att en komplett stark individ också måste få sin omgivning att växa samt fungera. I vart fall om man ska vinna i konkurrens med andra. Lagmaskiner vinner alltid mot egoistisk kaos. Det går att utveckla vårt generella välstånd om vi klarar av balansen mellan egots utrymme och känslan för laget. Vem jobbar för lagkänslan i Sverige? I Uppsala? Kan någon enskild stå för det lagkaptensuppdraget? Klart att det går och det är ur mitt perspektiv önskvärt. T o m nödvändigt om den negativa integrationspolitiken ska vändas till något bra. Vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar