Två tredjedelssamhället
Länge har det talats om att vi är påväg mot ett två tredjedelssamhälle. Ett samhälle där 1/3 mår sämre, lever kortare och har det betydligt sämre än de andra 2/3. Påväg? Har det inte alltid varit så med några få års undantag då många trodde att det går att med bidrag jämna ut så att alla får det väldigt lika? Är det möjligt att behålla de nödvändiga talangerna, välståndets draglok, om de inte får det mycket bättre än de som inte är draglok? Frågorna om hur välståndet kan fördelas rimligt mellan oss människor är viktig men långt ifrån enkla. Helt klart är dock att människor med låg utbildning, funktionshindrade, utrikesfödda, äldre och arbetsskygga får det allt svårarare på arbetsmarknaden. Själv har jag under över två år försökt ge många av dessa människor en chans att få göra positiv skillnad och bidra till sammhället. Inget händer! Själv är jag engagerad i ett mycket värdefullt projekt som kan ge dessa långtidsarbetslösa en chans. Tror du att det går att hitta några bland alla tusen möjliga som kan engageras i projektet..... Vi har gott om systemfel och reformbehov i Sverige och inom Uppsala kommun.
http://www.unt.se/ekonomi/svagt-uppat-for-uppsala-2463312.aspx
Makten viktig
Inte konstigt att S på alla sätt försöker hitta vägen mot makten igen. Det är både roligare och mer personligt meningsfullt att vara med och bestämma än att bara skriva i vatten. Det är viktigt att Sverige kan regeras utan att vara beroende av partier som V och SD. Dock har jag sett och läst om hur det gick för C när partiet hjälpte Sverige och samarbetade med S för att lösa Sveriges mycket svåra situation i början av 90-talet. Cs stöd till S för att städa upp Sverige fick inte ok från väljarna. Redan slitna mittpartier får nog ännu svårare att överleva om de går ihop med S. Men det kanske inte gör något för det som hägrar är väl att kunna vara minister en liten stund till.....
http://www.dn.se/nyheter/politik/s-vill-bryta-upp-blockpolitiken/
Idag kanske det vänder för C på riksnivå. Kanske kommer dagens partiledardebatt göra att C på riksnivå får 15% stöd av svenska folket. Vad tror du?
http://www.dn.se/Pages/Article.aspx?id=1005197&epslanguage=sv
http://www.dn.se/nyheter/sverige/reinfeldt-till-attack-mot-oppositionen/
Att S vill bryta upp blockpolitiken har ju varit klart sedan en tid. Det blir ju rent praktiskt svårt att driva en politik som blir effektiv om man skall kompromissa med MP och eller V hela tiden. Rent retoriskt är det också en mardröm. V och MP kan alltid kräva mer. Vara missnöjda. "Det här är inte tillräckligt" osv. Hela tiden. Det kommer att knaka i strukturerna direkt, från första stund.
SvaraRaderaS behöver någon "bad boy" som de kan skylla på. Någon som förklarar de "kompromisser med högern" som man vill hävda då pengarna inte räcker. Istället för att själva uppfattas som den snåle förvaltaren.
Det finns alldeles för ivriga maktsfärer inom S där det behövs penningflöden. Skall dessa hållas i shack någorlunda ansvarsfullt, då måste man ha en gossen ruda inom regeringsunderlaget. Det kan vara en trygg och trulig finansminister med enorm auktoritet, men i brist på en sådan så är ett svagt "högerparti" bättre.
Dessutom är en fungerande allians det största hotet mot den socialdemokratiska maktstrukturen med alternativa försörjnings depåer genom hela samhälls strukturen. En sammansatt allians som kan vinna många val i rad riskerar att rubba de strukturerna. Och då riskerar s att bli ett vanligt parti som alla andra.
Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet har en maktstruktur som väldigt mycket påminner om det Nationalsocialistiska Arbetarepartiet. Där man bygger upp makt med olika parti anknutna beroende föreningar. Människor kategoriseras efter sitt yrke, sin försörjningsmöjlighet eller annan "livs avgörande" situation. Som ordnas in i partistrukturen. Detta underhålls med skattepengar som bär upp intressen och beroenden. Yrkeskarriärer eller olika vägval påverkas organisatoriskt. "Värdegrund" används för att skilja ut fiender eller jobbiga personer. Men är också det som skiljer S från att vara ett nazistparti. Ändra bara några rader i värdegrund och du är på samma ideologiska fot direkt. Hela den förgrenade maktstrukturen hålls på plats av de möjligheter som den erbjuder rent materiellt. Med främst skattepengar.
SvaraRaderaFår "alliansen härja fritt" genom flera val ytterligare så riskeras hela underlaget att rubbas i grundvalarna. Och folk riskerar tänka på ett mer öppet liberalt vis. Istället för planekonomiskt. Om frågeställningarna, och inte bara svaren, blir mindre planekonomiska, då är det nog slut på den 1800-tals grundade socialdemokratin. Och de tvingas bli ett mer modernt, liberalt influerat parti.
"Klyftorna ökar" är ju ett återkommande retoriskt floskelmelodram. Vad innebär det då? Om landet tar det minsta ansvar för fattiga folk och tillåter invandring av sådana, ja då garanteras ju ett lågt bottensegment av inkomsttagare. Eller snarare bidragstagare. Addera en gynnsam ekonomisk utveckling som leder till bättre ekonomi för flertalet och voila!, du får en "ökad klyfta"!
Många mycket kloka synpunkter. Det är utan tvekan så att Socialdemokraterna behöver förändras mycket mer innan det kan anses för skadligt för Sverige att de åter ingår i regeringsmakten.
SvaraRaderaAnses mindre skadligt menar jag....... Om det är möjligt återstår att se...
SvaraRaderaSocialdemokraterna kan självklart förändras i en positiv riktning och bli ett bra parti. Att man varit så nära nationalsocialismen i uppbyggnad, taktik och organisation utan att ändå härma värdegrunden därifrån, hålla rågång, är egentligen ett rätt bra betyg.
SvaraRaderaOch ett parti är ju egentligen bara dess idéer och medlemmarnas skicklighet och goda omdöme. Att man organisatoriskt bygger ett materiellt beroende för sina sympatisörer grundat på partianknutna organisationers framgång är förstås odemokratiskt. (Man behöver inte ha ordet demokrati i partinamnet om man verkligen är demokrater).
Men på längre sikt så måste nog S utvecklas till ett mindre kategoriserande och indelande uppdelande parti. Och börja inkludera alla som har bra potential att hjälpa medborgarna.
Är inte huvudproblemen för vissa partier att de inte klarar av eller vågar att tydligt definiera för vilka invånare de särskilt kämpar. Även om alla tycker sig vara till för alla så blir det inte så tydligt och det blir definitivt inte lätt att upplevas som relevant för så många. Vilket parti säger att man inte värnar svaga? Vilket parti tycker inte att vi ska erbjuda bra utbildning till våra barn, unga och vuxna? Jag tror S måste bli bättre på mer än retorik och målgruppsfokus om de långsiktigt ska försvara ett folkstöd runt 25-30%. Partier som sprattlar runt riksdagsnivån måste definitivt sortera ut dessa kort.
SvaraRaderaJa lurigt det där. Ju bättre samhället blir desto svårare blir det att dela in människor i målgrupper. Och kategorier. Vi är alla olika och tillhör olika kategorier samtidigt. Samtidigt som reklamfolk, mediastrateger och politiska spinndoktorer vill hantera oss lite smidigt och därför försöker dela in oss.
RaderaRisken är nog att man ser politiska livet som lite stelt, fykantigt och onaturligt. Där man mest betraktas som en lättledd röst, köpbar med lite feta löften och rubrikstyrda förhoppningar.
Kan verkligen partier som vill tilltala 30-40% av befolkningen rikta in sig på vissa bestämda målgrupper? Och föra en angelägen särintresserad agenda. Kan något parti göra det framöver.
Hur skall vårt samhälle se ut? Skall det formas av politikerna, till 90%. Eller kan man lämna över stora delar av den uppgiften till folket själva? Vill vi ha starka ledare som lovar oss trygghet och arbeten direkt, eller duktiga tjänstemän som förbättrar möjligheterna för oss att själva göra det.
Det blir också allt svårare att tillverka någonting alls i sverige och få lönsamhet. Kan vi riskera att den utvecklingen fortsätter?
I min värld är det företagsamma människor som formar och omformar samhället hela tiden. När politiska visioner saknas och då EU lagstiftningen i huvudsak styr den svenska lagstiftningen reducerar sig rikspolitiker till bokhållare och trögrörliga lagstiftare. Därför är det roligt att vara politiskt engagerad lokalt. Om jag och mina C kompisar gör ett bra visionärt och politiskt operativt arbete så säger vi att det påverkar Uppsalas utveckling med 20%. Övriga 80% påverkas av alla enskilda Uppsalabors handlingar och deras ambitioner. Jag lägger 80% av min tid på att stötta andra Uppsalabors ambitioner och drömmar. Så tror jag min roll som politisk ledare gör störst positiv nytta. Självklart väljer jag att stötta förändringsönskningar och projekt som är i linje med vad jag och C i Uppsala tror på som positiva vägar framåt.
Radera