2012 och 2013

Kris efter kris efter kris

År 2012 blev året då krisen, som på allvar startade 2008, med kraft kom tillbaks. Varslen och uppsägningarna har haglat bland Europas och USAs arbetsgivare. USA återvalde Barack Obama men den politiska oförmågan att lösa stora strukturella och ekonomiska samhällsproblem är fortsatt ett faktum. I vårt lilla Sverige har vi fortsatt en komplex minoritetsregering och det i en bräcklig tid.

Politiskt landskap i förändring
Under 2012 bjöd framförallt Socialdemokraterna (S) på mest politisk teater när Juholt fick lämna och en ny ledare tog över ett parti som aldrig åter kommer att nå runt 40% av svenskarnas röster. Utöver S var det SD som fick mest uppmärksamhet både för att de har gott om labila ledande företrädare men också för att de i krisens tecken, som ett tydligt missnöjesparti, i ständiga opinionsundersökningar får ett allt större stöd av det svenska folket. De mindre partierna som C, KD, FP och V fortsätter att ha det jobbigt. C & KD har svårt att tydligt förmedla sin särprägel i regeringsställning. FPs enkelriktade profil som ett skol- och liberalt parti kostar på när skolan fortsätter att leverera dåliga resultat och då kristider brukar tala emot liberala perspektiv eftersom de allra flesta människor inte följer ideologier som en religiös följer en religiös skrift. Även Moderaterna, de Nya Moderaterna, har turbulens då de bytte ut en strulig partisekreterare mot en ny och superstrategen Schlingman blir egen.

Länder och globala företag
Som en tsunami sveper den största ekonomiska krisen sedan 1930-talet fram över världen, inklusive de nya tigerekonomierna som fortsatt är beroende av att producera allt som konsumeras i väst. Vad kan man förvänta sig av ett ekonomiskt system som är för privata vinstmöjligheter men där skattekollektivet solidariskt skall plocka upp de enorma förluster som privat spekulation skapat och som stater i stor utsträckning fått ta ansvar för? Vad är det vi har skyddat genom att inte låta alla företag som borde ha gått i konkurs, eller rekonstrueras, göra just det? Vid förra superkrisen på 1930-talet kunde nationer belånas för att vända situationen. Nu är nationerna redan belånade över näsan och det är istället globala företag och dess ägare som sitter på jordens stora tillgångar (om man räknar bort Kina och Ryssland där staten fortsatt tycks rik). Hittills har jag inte hört ett knysst om att de 1% rikaste och de globala företagsledarna (för de megastora multinationella företagen) räcker upp handen för att stötta en rekonstruktion av världen. Varför skall de göra det? De tror väl att de klarar sig oavsett hur det går för oss andra. Det trodde Hitler, Sadam Hussein och Ghadaffi också.

2013 inleds möjligen med USAs politikers misslyckande att enas om ett rekonstruktionspaket för landet. Därför förvärras västvärldens kris allt mer. 2013 blir sannolikt ett mycket deppigt år. Samtidigt tror jag att det blir ett av de bästa på många många decennier ur ett politiskt perspektiv. 2013 tror jag blir året då en ny ism kommer att växa sig allt starkare. En ny ism med kraft att åter göra vårt folk hållbart välbärgade. 2013 tror jag att en ny tid inleds i människans historia. En tid då vi på allvar också börjar ställa om till ett informations och tjänstesamhälle. Självklart tror jag även att 2013 blir ett mycket lärorikt år för dem av oss som ständigt försöker lära sig nya saker. Jag tror också att de som är realister kan få ett mycket stort utrymme när vår nya tid skall formas. En ny tid har med kraft startat, klarar du förändringen? Vad tror du?

Jag önskar dig och de dina ett Gott Nytt 2013! Efter regn kommer solsken, glöm aldrig det!

Nu skall jag ta ett bad!