Är idrotten fredad?
En intressant artikel i dagens DN om idrottens betydelse. Den är läsvärd. Min egen tolkning av texten är att det är inom idrottens värld som många vågar vara ärliga. Inom idrottsvärlden tycks inte de svenska Jantereglerna gälla. Det handlar om att bli och om att vara bäst. Om man inte är bäst skall man i vart fall vara bland de bästa. Under ett OS får de som så önskar också frossa i kroppsideal och att just beskåda när dessa enormt vältränade personer kämpar om ära, berömmelse och mycket pengar. Äran delas gärna av oss som har samma nationalitet som dem som vinner.
http://www.dn.se/ledare/kolumner/idrottslig-kunskapsstravan
Är elitsatsning receptet?
Storbritannien har presterat fantastiskt i detta OS. Tydligen, enligt en DN artikel idag som jag inte hittar en länk till, har det gjorts möjligt genom en mycket kraftfull nationell elitsatsning. Är det vägen framåt för att få fler svenska medaljer? Jag är helt övertygad om att elitsatsningar ger resultat. Självklart har det en stor betydelse om de som anses bäst eller har bäst potential får väldigt mycket stöd i form av försörjning, träning och absolut bästa hälsovård. Storbritannien har stenhårt valt ut just de bästa eller de med störst potential och har satsat särskilt mycket på just dem. Jag undrar om det tänket skulle få stöd av en majoritet i Sverige. Om vi inte talar om en extra satsning på elitidrotten så är inte jag för att ta från breddidrotten och från farmarperspektiven för att förstärka eliten. Utan bredden och farmararbetet får vi aldrig fram några elitämnen alls. Det är viktigt att inte glömma när vissa tycks tro att det går att se vilka som blir bäst redan som 12 åringar. Vissa gör sig "hörda" redan i unga år och håller länge. Det är dock långt ifrån alla. Tycker du att vi skall satsa mer på eliten och mindre på breddidrotten och farmarklubbar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar