Det har sagts att politik är det möjligas konst. Det ligger mycket i det. Helt klart är att politik är en svår konst. Mycket svårare än vad jag kunde föreställa mig. Det är sannolikt ett skäl till varför för få orkar eller vill engagera sig inom de politiska organisationer som finns. För många är det en eller möjligen två frågor som engagerar. Då känns det mer rätt att ansluta sig till en grupp där alla tycks dela t ex viljan att kämpa för att inga djur skall få dödas. Det är en enkelt och tydligt perspektiv. Om man är politiskt aktiv i ett parti som leder en verksamhet/ett område är det långt ifrån enkelt. Det är många mål som skall uppfyllas och flera av dem är många gånger motsägelsefulla. Förutom att sakfrågor är komplexa när de ställs i ett större sammanhang så krävs också att politiken kan uppnå enkel eller kvalificerad majoritet för att gå framåt. Samtidigt som denna komplexitet är större än jag trodde så är det också det som gör uppdraget ännu mer intressant. Det är helt enkelt svårt att ta steg framåt när du inte kan tänka endimensionellt. Dessutom har du alltid intressegrupper som skriker högt när det inte går åt det håll de önskar. Därutöver har du media som långt ifrån alltid beskriver närheten av sanningen. I Leijonkungen fick vi dock lära oss att sanningen är i betraktarens ögon. Idag har vi träffat Landstingsråden och hjälpts åt att sätta våra utmaningar i varandras perspektiv. Det är mycket värdefulla möten. Även Landstinget har utmaningar ; )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar