Vems sanning och när?

Är sanningen alltid viktig? Är inte sanningen i betraktarens ögon? Hörde ett intressant program på P1 nyligen. Det var en intervju med en norrman som skrivit tre böcker där han återger sina oredigerade tankar i alla möjliga situationer. Hans tankar var sällan det samma som han uttryckte i ord. Han ville med sina böcker bl à beskriva hur mycket hyckleri folk ägnar sig åt. Reportern tyckte dock att socialt anpassade människor dock väljer, och borde välja, att inte alltid säga det man upplever som sin sanning. Exempelvis om en kollega som tidigare varit långhårig valt att klippa sig kort och hon frågar dig "hur tycker du det blev"? Låt oss anta att du tycker det blev väldigt fult, hur svarar du på frågan?

Läste också att Aftonbladet tycker att de berättar sanningar och att processer i domstolar endast handlar om vad som går att bevisa. Med tanke på att Aftonbladet var en av många media som for med osanning som om det var sanning, kopplat till min blogg, när TT kablade ut ett påhittat citat från min blogg är det lite skrattretande att de gör så starka egna påståenden. Jag antar att ledningen på Aftonbladet står för sina egna uttalanden. Hur mycket av Aftonbladets reportage tror du är i närheten av sanningen? Vem anser du har tolkningsföreträde om vad som är sanning?