Lögn, förbannad lögn och statistik

Carl Lindbergs insändare i UNT 22/2 tycker jag bekräftar tidigare kommentarer om att han är fientligt inställd till valfrihet och mångfald. Det är lätt att välja önskad argumentation utifrån tillgänglig statistik. Det finns lögner, förbannade lögner och statistik. Möjligen har jag missat något när jag gick igenom nämnd skolstatistik men jag finner inga fotnoter om hur man t ex försökt göra statistiken mer jämförbar om man korrigerar för de senare årens stora invandringskullar och deras garanterade relativt stora påverkan på skolresultaten. Inte heller hittar jag en fotnot om att vi från min tid i skolan tills idag troligen har en större andel föräldrar som engagerat sig i sina barns utbildning. Jag ogillar Lindbergs ensidiga tal om föräldrarnas val. Jag har förmånen att känna många ungdomar som nyligen börjat på gymnasiet. De hade alla egna starka åsikter om vilken skola de ville gå på och vi föräldrar hjälpte bara till i utvärderingsarbetet. I mitt fall valde min son att studera på Rosendals gymnasium. En mycket bra skola med väldigt bra lärare och en god studiekultur. Rosendalsskolan är kommunal. Utbildningserbjudandet och att skolan förtjänat ett gott rykte avgjorde till deras fördel. Det är min absoluta övertygelse att mångfald är bra för alla elever och samhället i stort. Den gemensamma skola som eftersträvas skall bygga på exakt lika kvalitetskrav. Med en skola som har lika höga kvalitetskrav, där ingen med behörighet kan vägras att delta och där mångfald i driftsformer erbjuds, i den miljön kommer Sveriges barn och ungdomar att utvecklas bäst. I den miljön tror jag också att vi skattebetalare kommer att få bästa möjliga kvalitet för varje satsad skattekrona.