Landsbygden och städerna

Håller hela världens människor på att samlas i storstäder? Mycket tyder på det. Inflyttningen till storstadsområdenna i världen fortsätter. Så är det även i Sverige. I Sverige lever inte bara landsbygden i en verklighet som avbefolkas. Allt fler mindre och medelstora städer drabbas av samma öde. Utvecklingen är utmanande för alla men på olika sätt. För att klara tillväxten av invånare i storstäderna, på ett acceptabelt sätt, krävs nytänkande och stora investeringar. Inte minst en kommun som Uppsala brottas med brist på bostäder, behöver investera i mer omfattande och bättre värme och vattensystem, större kapacitet för äldreomsorg, en mer utbyggd och miljövänligare kollektivtrafik och mycket annat. I de områden som avbefolkas blir levnadsvillkoren allt sämre eftersom kostnaderna per berörd invåndare blir allt högre och därför erbjuds allt färre tjänster som utbildning, sjukvård, kollektivtrafik etc i närområdet. Storstädernas utmaning är tillväxtorienterad och därför till stora delar lättare att hantera än de mindre städernas och landsbygdens utmaningar. Kan vi hitta nya vägar som gör att livskraften återvänder till de mindre städerna och stora delar av landsbygden? Jag tror att det blir allt tuffare för de mindre städerna som inte finns inom storstadsområden som t ex Mälardalen, Göteborgsområdet och Malmöområdet. Jag tror att trenden i delar av landsbygden definitivt går att vända. Om vi bättre kan utveckla lantbruket, bättre uppskatta närproducerat, utveckla turismnäringen och kombinera det med att fler billiga sommarstugor byggs, då tror jag att den negativa trenden kan brytas. Som alltid, oavsett om det är en stad eller en landsort ligger ödet i händerna på engagerade individer som kavlar upp ärmarna utifrån en vilja och övertygelse om att det går. Inga möjligheter i världen blir mer än tankar och ord om det inte finns handlingskraftiga individer som förverkligar dem. Om inte de som bor på en ort löser sina problem och tar vara på sina möjligheter, vem skall då göra det?