Ambition och hårt arbete, bara så skapas uthållig framgång. Alla som säger annat ägnar sig åt politisk propaganda utan vetenskapligt stöd för sina framgångsrecept. Det gäller i alla sammanhang. Håll med om att det inte är så svårt att förstå. Du vet ju att det är så inom idrottens och musikens värld. För det vet du väl? Du hör väl inte till dem som tror att man blir en stjärna om man inte ger allt för att försöka bli en av de få som når toppen. Ett kollektiv avviker inte från denna logik. De lag som har höga ambitioner och som har lojala spelare som anstränger sig för att nå ambitionen har största chans. Ju fler i laget som tydligt också delar ambitionen och som aktivt bidrar för att nå dit desto större chans att man lyckas. Jag vill vara en del av ett framgångsrikt samhälle där vi också klarar av att, och känner stolthet över, att vi tar bra hand om våra svagaste. Flit är nyckeln till framgång. Krasst så lyckas lata människor aldrig att själva skapa framgång.
Paradigmskifte
Sverige har ett skrikande behov av reformer. En ständigt förändrad värld kräver det om ambitionen är att landets folk ska ha chansen att fortsatt leva i en generell välfärd. En anpassning till nutid är inte tillräcklig. Vi måste också förbereda oss för framtiden. En åldrande befolkning, allt fler långtidsarbetslösa bland arbetsföra, för få företag som nyanställer och växer i Sverige (särskilt om vi räknar bort leverantörer av välfärdstjänster), kompetensbrist inom High-tech sektorn, stor brist på bostäder, oacceptabla skolresultat och allt mer social oro i utanförskapsområden är några av våra utmaningar. För att möta dessa utmaningar borde det hagla med förbättringsförslag från de politiska partierna och de borde försöka kompromissa fram reform efter reform. Det är nödvändigt om man bryr sig om alla svenskars bästa. Exempel på förslag är dagens från Moderaterna om sänkt ingångslön under lärlingsperioden i utbyte mot garanterat jobb när utbildningen är klar. Även om förslaget är orealistiskt (om jag förstått det rätt) är det intressanta tankar som ändå öppnar upp för idéutveckling som kan landa i något nytt och bra. Mycket få företagare kommer att garantera anställning innan man vet vad en person går för. För mindre företag är det än mer kritiskt än för stora företag att undvika felrekryteringar.
Bland behoven av reformer finns självklart olika prioriteringar. Den högsta prioriteringen borde vara att återupprätta företagsamheten. Vi behöver ett paradigmskifte från offentlighets och bidragstänk till företags och medskapandetänk! Nästan alla i vårt samhälle kan vara medskapande till ett generellt högt välstånd. Det kräver att de som försöker axla regeringsmakten förstår och tydligt försvarar företagsamhetens avgörande betydelse för att upprätthålla ett socialt sammanhållet folk i det vi kallar Sverige. Regeringens allt tydligare vänstersväng är oklok och bidrar bara till mer splittring och till att klyftorna snabbare ökar mellan Sveriges folk.
http://www.di.se/artiklar/2016/5/1/ledare-varning-for-vanstergir/
http://www.di.se/artiklar/2016/4/28/debatt-ge-svar-om-exporten-alliansen/
http://www.di.se/artiklar/2016/4/28/debatt-skrota-iden-om-en-ny-sjukskatt/
Stärkt näringslivsbas
Företagsamhetsreformen bör byggas på ett fokus på mindre växande företag. Reformen ska också inkludera kraftiga förändringar av Arbetsförmedlingen, krav på kommuner att erbjuda enklare jobb, nutidsanpassa socialförsäkringssystemet och kraftigt förbättra landets skolresultat. Hindren in på arbetsmarknaden måste rivas. Det kraftiga skyddet för en redan anställd i förhållande till hindren för att få en chans att visa sin prestationsförmåga är en osund ordning. Idag är samhällssystemet utformat utifrån att alla blir anställda. Vad händer om vi tänker annorlunda och istället ser varje människa som en fantastisk egenföretagare? Är det inte det vi fria människor är? Om vi alla är egenföretagare har vi också avtalsrätt. Det är inte oväsentligt i en hårt reglerad arbetsmarknad som den svenska. Självklart kan moderna fackförbund fortsätta att göra kortsiktig nytta för sina medlemmar. Det politiska ledarskapet anser jag självklart ska se till folkets långsiktiga nytta. Då är det viktigt med en öppnare och mer inkluderande arbetsmarknad där inte lägsta kostnadsnivåer sätts så att de exkluderar många på arbetsmarknaden från en reell chans till jobbuppdrag. Den nödvändiga företagarreformen behöver också ge kommunerna handlingsutrymme att anpassa försörjningsstödet utifrån närsamhällens utbud av jobbmöjligheter. I min värld får inte heller högsta nivån av försörjningsstöd ligga på över runt 75% av lägsta löneläget. Visst blir det tuffare för de som berörs men det bidrar också till att vårt sociala skyddsnät kan överleva i takt med att allt fler blir långvarigt beroende av bidrag.
Bra att den norska oljefonden, en av världens största ägare i börsnoterade bolag, ryter till mot orimliga storbolagsersättningar. Ägarna måste ta sitt ansvar för att vi ska få en socialt och ekonomisk hållbar väg framåt. Med tanke på att de flesta viktiga småföretagare sliter 24/7/365 för mindre ersättning än en sjuksköterska får det vara någon rimlighet i ersättningen till bolag som i stor utsträckning ägs av pensionsfonder. Att enskilda företagsledare försöker få så höga ersättningar som möjligt ser jag inte som ett problem. De förhandlar som alla andra. Ägarna måste vara de som tar sitt aktiva ansvar för rimligheter i ersättningsnivåer.
http://www.di.se/artiklar/2016/4/29/lagg-ned-och-borja-om/?showondise=1
http://www.di.se/artiklar/2016/4/29/bards-dystra-profetia/
http://www.di.se/artiklar/2016/5/2/oljefonden-till-attack-mot-hoga-vd-loner/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar