Är det demokratiska priset för ansvarsfullt agerande för högt?
Är
de allra flesta människor oförmögna att tänka i scenarier och långsiktigt. Är
det helt enkelt få människor förunnat. Allt för ofta hamnar jag i samtal som
handlar om historia eller nu. Jag har länge förundrats över hur få människor
som tycks kunna eller vara intresserade av strategiska framtidsfrågor. Tiden
ägnas åt att mest minnas historiska oförrätter eller åt att förhålla sig till
dagens situationer. Politiker är inga undantag. Självklart är det så eftersom
vi är som folk är mest.
Det tråkiga med oförmågan, eller
oviljan, hos många att ordentligt tänka framåt är att många ställningstaganden
blir kortsiktiga och oansvariga. Uppsala kommun är ett lysande exempel.
Ekonomin i kommunen är urdålig trots att makro och mikroförutsättningarna i
övrigt är mycket gynnsamma. Verksamheten är i förhållande till andra kommuner
ineffektiv och Uppsalaborna blir allt mer skuldsatta. Sett till den löpande
verksamheten gjorde kommunen ett underskott i verksamheten under ett så lysande
år som 2015. Och Uppsalabornas ökande gemensamma skulder växer och växer och är
nu 12,6 miljarder kronor. Då tycker majoritetens ledare att vi under en
bokslutsdebatt ska prata om politikens innehåll istället för siffror.
Förnekelsen och oviljan att fatta verklighetens allvar blir dyr för folket. Det
går nämligen inte att för länge leva över sin intjäningsförmåga eller över de
sparade pengar man kan förbruka. Så enkelt är det. Utan betalningsförmåga kan
man inte erbjuda barnomsorg åt de som jobbar. Man kan inte erbjuda bra
utbildning till våra barn. Man kan inte erbjuda bra omsorg och vård till våra
svaga. Är det svårt att fatta? Oförmågan att städa i verksamheterna är särskilt
besvärande då kommunens revisorer gång efter gång lyfter fram att kommunen har
allt större problem.
Winston Churchill sa att demokrati är
det bästa vi har tills vi har något bättre. Det är ett bra sätt att uttrycka
demokratins brister. Demokratins former är dock olika runt om i världen, även
inom den västerländska så kallade "fria" världen. För det första
borde även Sverige mer seriöst överväga om inte personvalet ska få större
betydelse. Det har det i många andra västländer. Då blir ansvarsutkrävandet
tydligare. Det kollektiva ansvaret har sina fördelar men det gör också att
människor kan gömma sig bakom gruppen och slippa känna den individuella press
som jag tror är bra att enskilda ledare känner. Man får tycka att ekonomi är
tråkigt men ingen kommer undan ekonomins påverkan på allt. Det vet ju alla
människor. Ändå låtsas så många att det inte är så. Om årets resultat för
Uppsala kommun blir lika dåligt som 2015 kommer den stora slaktkniven snart
komma fram. Det tvingas politikerna till av finansmarknaden oavsett att ledande
politiker fruktar rösttapp när behövande invånare tvingas leva med mindre
samhällsstöd.
Vi som är så snälla
Kan det vara så att en kortsiktig och ansvarslös migrations och integrationspolitik kan göra att vi får blodiga och samhällsdyra terrorhandlingar även i Sverige? Här hos oss? Vi som är så snälla. Vi som ständigt ska rädda hela världen! Det är väl inte möjligt.... Det är viktigt att välja politiska ledare med förmåga att värdera sannolika scenarier. Då gör man fler klokare vägval i samhällsutvecklingen än okloka. Ja, ja.. Vi ska ju alla ändå dö en dag. Pappas gravsättningsdag är nu satt till den 12/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar