Finns oenighet?
Finns det något parti som tycker att vi skall slösa med skattepengar? Knappast. Det finns dock olika politiska perspektiv på hur samhället bäst organiseras för att skapa bästa möjliga välstånd för berörda invånare. Väldigt få är tillexempel så naiva att de tycker att Sverige skall vara en fristat för hela jordens befolkning. Det är självklart en ohållbar välståndsväg framåt.
"Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga". Dessa ord sägs ha sagts av en tidigare sosse med stort förtroende bland sossar. Gustav Möller hette han. Istort håller jag med. Socialdemokraterna kongressar och om Löfvens förslag kopplat till företagande får stöd är det istort inte negativt för Sverige. Att 8 av 10 kommunala Socialdemokrater är negativa till vinster inom t ex vårdbolag är inte förvånande om de fruktar att våra skattepengar används ineffektivt. I den bästa av världar hittar vi (alliansen) inom kort formerna för ett konkurrensutsatt produktionssystem av skattefinansierade tjänster som levererar den kvalitet som beställts. Vinster är knappast ett problem om det inte sker på bekostnad av avvikelse från beställd tjänst och kvalitet. Offentliga verksamheter måste både bli bättre upphandlade och bättre klara av att effektivt straffa verksamheter som inte levererar det de förbundit sig att leverera. Det finns sannolikt även verksamheter som inte ska konkurrensutsättas. Vilken är t ex samhällsnyttan med stafettläkare? Hur straffas t ex verksamheter som igår beskrevs på Uppdrag granskning där Arbetsförmedlingen betalar ut massor av våra skattekronor till meningslös arbetscoaching som gör ägarna till mycket förmögna människor? Varför kan inte straffet om oegentligheter och kraftiga leveransavvikelser uppdagas vara att minst den vinst som privatpersoner plockat ur företagen krävs tillbaka? Vad är problemet med det? Vi förväntar oss väl inte att de skall lura oss? Om de lurar oss är det då ett problem att straffet t o m retroaktivt blir ekonomiskt mycket kännbart för de privatpersoner som är inblandade? Här behövs kvalitetssäkring om inte vänsterkrafter skall få makten 2014.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/riskabelt-lofte-fran-lofvens-sida_8051392.svd
Offentlig verksamhet är ofta ineffektiv om den inte är konkurrensutsatt och saknar personliga incitament för att göra jobbet smartare och om möjligt fortare. Privata incitament för att driva förbättringar, inklusive effektiviseringar, är tydliga att se. Vi som är folkets representanter måste försöka driva utvecklingen mot att vi får så mycket kvalitativ skattefinansierad verksamhet som möjligt. Oavsett producent. Inte minst innebär det att driva förändringar som stoppar dramatiska kostnadsutvecklingar utan att försämra den enskilda människans rätt. I t ex Holland drivs sjukvård av försäkringsbolag. Försäkringsbolag har sannolikt incitament att förebygga ohälsa och inte bara intresse av att få så många patienter som möjligt. Det är sunt.
De föreslagna ändringarna avseende överklaganden av brottmål är ett bra exempel på att politiken försöker värna skattepengar bättre. jag tror inte den föreslagna ändringen av överklaganderätten i brottmål äventyrar den enskildes rättssäkerhet. De ekonomiska incitamenten att ständigt överklaga är större än ansvaret att värna våra gemensamma pengar, skattepengarna. Det är mycket bra om vårt viktiga rättssystem förbättras.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/battre-rattsstat-med-battre-anvanda-resurser_8051688.svd
Det som är bra med privata verksamhets initiativ är också det som är dåligt. På något sätt. Den lite mer flexibla styrordningen. Närmare beslutsfattandet. Uppmuntrandet av egna initiativ. Att det blir viktigare att göra verksamheten bättre och effektivare. Alla chefer är lyhörda för idéer. Osv. Personalen blir lättare sedda, ifall verksamheten fungerar bra. Avvikelser kan vara positiva istället för jobbiga. Etc.
SvaraRaderaSamtidigt blir det mycket svårare. Speciellt för de utanför ruljansen. Det är mycket lättare att läsa femårsplaner i en planekonomi och se efter ifall antal potatiskilo har levererats. Än att förstå dynamiken och den konkreta verksamheten ute på golvet. I synnerhet om den är lite situationsanpassad till speciella förutsättningar just där. Desperat kan man leta efter rigida markörer såsom antalet anställda. Eller antal sängar per rum. Eller något annat fyrkantigt. Svårt att snabbt värdera kvaliteten helt enkelt. Ställer mycket högre krav på politiker och tjänstemän. Speciellt om kultur och inställning inte har hanterat detta förut.
Egentligen kanske man kan påstå lite grovt att kommuner som har socialdemokratiska politiker i majoritet, utan någon förståelse för företagande och dynamiska effekter överhuvudtaget, inte heller är kompetenta att kontrollera privata företag inom offentlig sektor. De förstår inte hur de fungerar och inte hur de skall kontrolleras eller inspekteras. Skrämmande nog, så begriper de inte heller varför offentliga verksamheter ständigt behöver mer pengar hela tiden för att gå runt. Medan privata kan ge vinster istället.
Politikerna kanske får de väljare de förtjänar, och dessa får de verksamheter de likaledes förtjänar. Segregation kanske man kan kalla det. Vissa kommuner får mångsidiga och effektiva verksamheter med personal och kunder som trivs. Andra får motsatsen.
Visst måste slöseriet med skattepengar stoppas. Pysselsättning måste i princip upphöra helt. Roligt är att även S-människor nu måste börja tänka i banor som värdet av skattekronor. Det var ju länge sedan. Även röster som vill minska på snåriga regler och rigida bestämmelser hörs på s-kongressen. Ljuv musik.
Kan man neka jobbcoachföretag att ta ut vinster under de två första åren? Så att man hinner inspektera dem, och avgöra ifall de är seriösa. En slags "seriositets-licens"? Lön får de förstås ta ut. Men del ev vinsterna måste reserveras under två år, innan man är godkänd. Eller något sådant. Alla privata småföretagare i normala verksamheter räknar ofta med att leva knapert i början hursomhelst, så för dem borde det inte bli problem.
Alliansregeringen har gett AF möjlighet att ösa miljardbelopp till mer eller mindre seriösa jobbcoachföretag. Är det detta som brukar kallas borgerligt vanstyre?
SvaraRaderaEtt problem är att så stor del av arbetsförmedlarverksamheterna bygger på en slags planekonomisk grund. Ett slags monopol som alliansen försöker nyansera lite för att öka effektiviten. Tydligen så blir det lika ineffektivt som innan. Med ungefär samma kostnader. Vilket ju inte alls är tolerabelt.
Radera(Skillnaden är att ineffektivitetsbelöningen hamnar i privata fickor istället för hos trögsystemen och fikarummen hos mynigheter och kommuner.)
När volvo nu planerar att öka produktionen på personbilsfabriken, så behöver man mer folk. "Så det blir dags att nyanställa nu?" frågar reportern. "Ja fast vi tar alla 300 från bemanningsföretag!!!" "Den flexibiliteten måste vi ha". Vad är detta? Man planerar alltså, i god ordning, att öka produktionen för att möta efterfrågan. Men kan absolut inte anställa personerna! Eftersom det då innebär minskad flexibilitet. Helt sjukt och fullständigt vansinnigt!
Det här visar ju att det svenska systemet för anställning och jobbsökande är perverst felaktigt i grunden och måste ses över. På något sätt. När t om stora biltillverkare inte kan anställa mer folk för att tillverka bilar! Istället betalar man glatt högre timpengar med arvoden till konsultbolag. Bara man får ha någon flexibilitet! Fruktansvärt. Detta är ju dessutom pengar som löntagarna kunde fått själva istället. Nu matar man konsultbolag med dem.
Så visst vandrar pengarna omkring på felaktiga vägar under alliansen också. Men receptet för att ändra detta är nog mindre planekonomi och inte mer.
Vi måste uppdatera valfrihetssystemet så att de negativa effekter vi har lärt oss om kan undvikas. Det är viktigt om alliansen tar problemen på allvar och inte accepterar en väg tillbaka mot offentliga produktionsmonopol.
SvaraRaderaBåde lokalt och nationellt behövs fler politiker med bredare praktisk livs och arbetserfarenhet. Samtidigt behöver det politiska arbetet moderniseras så att det är möjligt för småbarnsföräldrar och människor i karriären att vara aktiva demokratiska företrädare.
Svensk arbetsmarknad behöver moderniseras. I grunden vill vi att arbetsmarknadens parter själva skall enas om hur. Men när de står för långt ifrån varandra måste inte då lagstiftaren engagera sig och utifrån alla särintressens perspektiv och en egen omvärldsanalys sätta ner foten med uppdaterad lagstiftning?