Valen 2014 närmar sig
Allt tyder på att vi går mot allt svårare politiska tider. Svenska väljare signalerar återkommande att de inte är nöjda med det nationella politiska ledarskapet idag och de signalerar rent generellt ett allt större missnöje. Redan idag har vi en nationell minoritetsregering. Om nuvarande trend fortsätter är sannolikheten stor att vi går mot en ännu svagare minoritetsregering i Sverige.
Ett missnöjesparti ser ut att få väldigt mycket stöd. På riksnivå har missnöjespartiet idag över tre gånger så mycket folkligt stöd som Centerpartiet. Varför blir det så? Vad tror du? Om man lyssnar på och företräder de medborgare man i huvudsak riktar sig till borde politiken få bra stöd av väljarna. Är det så att det finns politiker som inte företräder tydliga väljargrupper utan endast sig själva och sina egna övertygelser? Och att dessa starka egna, inifrån och ut perspektiv, åsikter saknar folklig förankring? Framgångsrikt politiskt arbete måste bygga på ett utifrån och in perspektiv om det ska vara hållbart. En hållbar politik måste också upplevas av rimligt många invånare som just hållbar. Det kanske finns en del som inte förstår det.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sifo-c-och-kd-under-riksdagssparren_8517772.svd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17476066.ab
måndag 16 september 2013
För sig själv eller för folket
Etiketter:
förankring,
företrädare,
hållbarhet,
lyssna,
minoritetsregering,
missnöje,
opinionsundersökningar,
val,
väljargrupper
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Opinionsundersökningar är ett resultat på hur politikerna kommunicerar med media.
SvaraRaderaPolitikernas utspel, inspel och allmänna åsikter, idéer och resonemang tas om hand av media, studsar, speglas och filtreras. Först därefter möter de väljarna som mediekonsumenter. Vissa vinklar har ingen meideplats. vissa är besvärliga. En del är intressant men lite jobbigt att bygga något drivande på. Och den stora popularitet SD får blir då en konsekvens av medias hantering som bygger på politikernas fyrkantighet här. Den tacksamma svartvita bilden syns väldigt fint i media och går alltså fram väldigt bra. Sedan är det bara att välja sida. Enkelt som korvspad.
Och det borde det inte vara.
Det borde inte vara så om frågor och debatter beskrevs mer nyanserat och om alla som debatterar i grunden har stor respekt för att vi kan tycka olika utifrån helt olika kunskaper, erfarenheter och livsuppfattningar. Antar att ett problem för våra viktiga journalister är att de inte har tillräckligt med tid och tillräckliga grävande resurser. Det gör att vi oftast ser kraftigt förenklade reportage. Sen antar jag att förenklingarna och konflikterna säljer bättre också.... Att resurserna är knappa hos mediebolagen syns också i faktumet att det ofta är fel i det som berättas.
SvaraRaderaExactemente!
RaderaRedaktionscheferna skulle förstås se detta och riskerna med det. Och aktivt jobba emot den utvecklingen. Istället är det nog tvärtom. Man begär ännu mer åsikter och tyckanden. Sånt som "upprör och engagerar". Troligen för att det helt enkelt är billigare och mer lättarbetat, t om säljer bättre kortsiktigt. Vilket innebär att man själva gräver sig neråt.
Som politiker måste man kallt kalkylera med den här kvasi-verkligheten. Och försöka räkna ut effekten av mediehanteringen i förväg. Även om det är ganska hemskt. En öppen och ostrukturerad debatt med enormt högt i tak är som en godisbutik för den drivande journalisten. "Vilka svagheter och ofärdiga funderingar skall vi nu koka ihop en säljande skrämselsoppa på?"
Samtidigt som det också är en fördel blir den fördelen också utnyttjad av media, på ett för dem optimalt sätt. Vilket lätt blir en konflikt med partiets ambitioner.
Ja livet är komplext. För alla. De som har den "bästa" stunden på jorden är nog den som haft turen att födas i ett rikt land och som inte förstår hur komplext det mesta är.....
SvaraRadera